Påskaftonsmässa på Sardinien

Cannigione – en gammal fiskeby, nu turistort

Den här veckan bor vi i Cannigione på Sardiniens nordöstra kust. Här har Pasquales familj bott åtminstone ett halvt sekel. Tidigare fanns här ingenting annat än en fiskeby med en strand dit bönderna ibland lät sina kor ströva fritt för att beta. Militären hade också några hus med bostäder för de anställda. Pasquales morfar var militär och kontrollerade trafiken till havs. Under 1960-talet kom turismen till Sardinien och Arzachena blev huvudort i det exklusiva Costa Smeralda som den ismaeliske  prinsen Karim Aga Khan lät bygga. Närliggande samhällen som Cannigione gynnades också av turismen och växte i storlek. Cannigione blev mindre av fiskeby och mer av turistort.

Påskaftons lunch – inget märkvärdigt, det är ju i morgon det är påsk!

Nu har jag vaknat påskdagens morgon och kan från mitt fönster se ut över den nyligen iordninggjorda småbåtshamnen och den glittrande Arzachena- bukten. I går åt vi lunch hos Andreina: spaghetti med en sås av tomat och köttsås och skivor av köttfärslimpa. När pasta serveras som primo piatto är såsen ofta gjord på skyn från det tillagade köttet med lite kött med. Det är inga mängder av köttfärs som i Sverige. Pastan och såsen rörs ihop innan den serveras och äts med riven parmesan. Efter primo piatto kommer secondo piatto som i det här fallet var köttfärslimpa. Den serverades utan andra tillbehör. Efter det kom ostarna fram och vi karvade direkt med kniven från en provoletta. Det är en sardisk ost som ser ut som en rund säck, hopknuten i ena änden. Till efterrätt åt vi en skiva ananas.

”La mamma”

Påskaftons lunch är inte särskilt märkvärdig i Italien. Det är ju bara dagen före den viktiga dagen som inleds med högmässa på påskaftonens kväll. Den här lunchen var alltså en vanlig lunch i familjens hushåll. Pasquales mamma och hans mostrar tillhör den generation italienska mödrar som har lärt sig av sina mödrar, fastrar och mostrar att laga traditionell mat. De är också vana vid stora hushåll. Istället för att åka till lunchrestaurangen nära jobbet åker alltså familjemedlemmar hem till “ la mamma” och äter lunch – om inte la mamma är den egna hustrun förstås. Även barnpassning kan “la mamma” få ta hand om. Familjen är alltså en viktig minsta enhet i Italien. Det märks inte minst när jag anländer. “Hur mår din son? Hur mår dina föräldrar?” Det är de första frågor som jag får när jag anländer familjen. Pasquale som är äldsta sonen sitter på ena kortändan mittemot sin mamma. Jag sitter vid hans sida. Pasquales pappa är död så han har naturligt intagit hans plats i familjen, med den pondus som rollen kräver.

Zuppa gallurese – traditionell sardisk rätt

Jag skulle gärna vilja lära mig traditionell italiensk matlagning av Andreina, men det krävs att jag bor här lite mer i så fall och är med henne hela förmiddagen när hon stökar i köket. Hon börjar nämligen redan på morgonen att preparera dagens rätt. Påskdagens Zuppa gallurese hade hon redan tillagat så den får jag lära mig en annan gång. Det är en traditionell sardisk rätt som ungefär skulle kunna beskriva som en fondue fast i ugn. Den består alltså av olika sorters ostar som smälter samman och bröd.

Vigilian

I går kväll var vi i alla fall i Arzachena och slank in i kyrkan som redan hade inlett vigilian. Kyrkan var full av människor som hade tända stearinljus i händerna. Det är påskelden som under procession har burits in i kyrkan i form av ett jättestort ljus. Prästen läste texter och kören sjöng. Det var en ganska lång mässa och vi som inte hade sittplats stod och trampade otåligt. Först skulle de nyfödda barnen i församlingen döpas, sedan skulle det välsignade dopvattnet stänkas på församlingen som förnyar sina doplöften, därefter vidtog mässan och de som hade anmält sig till nattvarden, eller kommunionen, gick fram för att ta emot kristi kropp och blod, ett oblat doppat i vin. Alla hälsade sedan varandra fred genom att skaka hand och säga pace.

Ja, som ni märkte stämde inte textens presens med vilken dag det är idag. Idag, 6 april 2012, är det långfredag. Texten skrevs alltså förra året, men eftersom den ger en inblick i firandet av påsken på Sardinien publicerar jag den i repris från bloggen Brodows blandning.

Category: Blogg