En avstickare till Sant’Antonio di Gallura
En vildsvinsunge? Naturen är konstnärlig på Sardinien. På Sardinien finns gott om vildsvin i skogarna och ”porcheddu” är en delikatess som tillagas på lokalt vis.
En rekommendation om en trevlig restaurang kan leda till oväntade upptäckter. Räkna inte med att allt är öppet under lågsäsong. Ring och kolla om du vill vara säker. Men en oplanerad utflykt kan också bjuda på trevliga överraskningar.
Restaurang off season
På förmiddagen hade vi varit runt till några arkeologiska lämningar i området omkring Arzachena. Vi började bli hungriga och frågade kvinnan i receptionen på det sista stället om hon kände till någon hyggligt bra restaurang i närheten. Hon funderade lite, för off season kan man inte räkna med att det är öppet överallt. I Sant’Antonio som låg två mil bort upp i bergen, kunde hon rekommendera en restaurang på vänster hand vid infarten till byn. Vi antog förslaget och på vindlande vägar letade vi oss uppåt till byn som visade sig ligga på ett klipputsprång.
Tyvärr var restaurangen stängd när vi kom fram, men kvinnan i porten bredvid erbjöd sig att ringa till dottern som ägde restaurangen för att höra om hon trots allt kunde fixa något åt oss. Så synnerligen vänligt. Dottern avböjde dock. Det var kanske lika bra för vi fick en utmärkt lunch på den andra av byns två restauranger. Den låg snett över gatan. Ett så trivsamt ställe! Mjuka dukar, lugnt och skönt och med mycket trevlig personal. Den hette La Pitraia och det visade sig att det var en liten familjedriven B&B med tillhörande restaurang. Dit återvänder jag gärna, men jag är också nyfiken på restaurangen som var stängd.
Sant´Antonio arkeologisk park
När vi nu ändå var i Sant’Antonio, vad kunde området mera erbjuda? Jo, där skulle finnas en arkeologisk park och en utsiktspunkt. Den arkeologiska parken, som var mindre än vi brukar lägga in i begreppet park, bestod av stenblock i olika formationer, sprängda och uppkastade liksom av urbergets egen inneboende kraft och formade av väder och vind. Att vistas en stund i detta kraftfält förde tankarna långt bakåt i tiden. Inte långt därifrån gick berget åter i dagen och bildade en naturlig utsiktspunkt över de djupa dalarna.
Med varsam hand och följsam mot bergets former hade man byggt låga skyddande murar omkring platsen och rest ett smäckert ganska högt kors som ytterligare betonade hur nära himlen vi befann oss. Vi satt länge och njöt av det galluriska landskapet med betande får på sluttningarna, säregna bergformationer och skogar av vresiga uråldriga korkekar. I riktning mot Smeraldakusten kunde man se den konstgjorda sjön Liscia.
Av Ulla Brodow
Subscribe
If you enjoyed this article, subscribe to receive more just like it.
